Det høres enkelt og opplagt ut i ettertid: Vi vil invitere til et stort møte for og med mennesker med funksjonshemninger og ikke til en konferanse som handler om dem!

Men for 14 år siden var det ikke vanlig for folk med funksjonshemninger og ha deres egne konferanser og festivaler! FN-konvensjonen var ennå ikke en realitet. Det sosialterapautiske arbeidet var fremdeles bundet av mange tradisjoner på helbredende arbeid med barn. Deltakelse, selvstendighet, integrering – med alt det som innebærer i den daglige behandlingen av voksne mennesker, organisering av hverdag og fest – som krevde nye tilnærminger for mange av oss. I tillegg til sju felles møter, var dette også begynnelsen på det vi kaller «samarbeidslæring».

Allkunstverket er et initiativ, inspirert av kongressen «In der Begegnung leben» i Dornach i pinsen 2001. Samme høst fortsetter det i Bergen – Dag fra Norge, Sonny og Katharina fra Sverige utviklet lignende ideer og begynte planleggingen. I maidagene 2002 i Järna vokste gruppen, da både Danmark, Island og Finland ble med initiativgruppen som forberedte det første midtsommermøtet i Kulturhuset i Järna. Temaet i 2003 var «å møtes», og nesten 500 personer fra Norden kom for å møte hverandre.

I regn og vind, i trengselen, i sirkusteltet og på de baltiske ujevne bølger begynte denne felles reisen. Det var som å sjøsette et stort skip og takknemlig konstatere at man dro ut på en eventyrlig reise som fortsatt pågår.
I 2005 og 2007 fulgte to andre møter i Järna. De hadde som tema «med hverandre – for hverandre» og «den andre verden».

Johannesspillet av Karl König gikk som en rød tråd gjennom disse midtsommermøtene og sanger av Malte Winje klang videre i vår sjel. Men det var også foredrag, kunsthåndverksmarked, mange kunstneriske elementer, felles måltider og mange gode møter og foredrag som ga oss venner for livet.

I tillegg til støtten og oppmuntring fra kolleger og våre aktiviteter hjemme – kolleger som holdt vårt fravær i hverdagen under prosjektet – mottok de tre midtsommermøtene sjenerøse økonomiske bidrag fra venner, organisasjoner og fond.

Mellom møtene møttes en liten gruppe av beboere og ledsagere for å evaluere og sette retningen for den videre reisen. Det inkluderende forarbeidet har gjennom årene utviklet seg og er nå en integrert og viktig del av allkunstverket.

I løpet av årene festivalen ble avholdt i Sverige, møttes deltakere fra Russland, Latvia, Finland, Sverige, Norge, Danmark, Island, Tyskland og Belgia – og til tross for noen konkrete språkproblemer fant vi det felles språket: kunst, vennskap og smil!

Etter tre møter i Järna var det på tide å bryte opp og reise videre til Norge. Vi skulle bli kjent med fjellet og været i fjellet, et annet kulturmiljø og ikke minst Ibsens Peer Gynt og hans liv, eventyr og dødskamp. Vi fikk spille vår egen «Peer for alle» på den store utendørsscenen på Gålå!. Igjen var det et felles tema som vi jobbet med på tre møter. Scener og sanger som ble øvet på hjemme, vokste sammen til en enhet. Et fullstendig og mektig skuespill ble sammensatt og øvd på i et par dager før det ble fremført i sin helhet for publikum. Sjøen og fjellene dannet en perfekt scenografi, skuespillere i sine flotte kostymer fylte stedet og dyktige regiassistenter sørget for at alle de 200 skuespillerne var på scenen til rett tid.

Temaene til «Peer for alle»-møtene var:

2009 «Hva er det å være seg selv i grunnen?»

2011 «Hvor var jeg som meg selv, som den hele den sanne? Hvor var jeg med Guds stempel på min panne?»

2013 «Det var en ustyrtelig mengde lag, kommer ikke kjernen snart for en dag»

Selv om været var litt regnfullt og vinden blåste litt mer på Gålå enn i Järna, så er det de fantastiske forestillingene vi alle husker.

Og de to klovnene, Oldoz og Deliz var selvfølgelig med overalt hele tiden i løpet av uka og tydeliggjorde spørsmålene som dukket opp. Det ble en sketsj hver morgen. Vi vil huske alle turene oppover og nedover bakkene, måltidene i Anitras telt og alle de spennende personlighetene som vi fikk anledning til å møte i de ulike sammenhengene.
I løpet av årene i Norge har vi lyktes å komme i kontakt med andre organisasjoner og teatergrupper som jobber med funksjonshemmede: Integretto fra Trondheim og teatergruppa Frøya. I tillegg kom det en gruppe fra Skottland – Newton Dee. De ble alle en del av allkunstverkfellesskapet og beriket det.

Den siste «Peer for alle»-festivalen ble flyttet til Sundvollen. Der var det store arealer, både utendørs og innendørs. Vannet tilbød mange spennende aktiviteter, og hele stedet var fylt med sang, historier, trommer og dans. En gruppe fra Kenya underviste og tilbød musikk og dans fra hjemlandet sitt, Solborg fremførte Johannesspillet på sankthansdag og ulike grupper fremførte scener fra Peer Gynt hver morgen.

Vi følte at stedet og lokalene samlet oss, og det var enkelt for alle deltakere å oppleve det store smilende fellesskapet! Så var det igjen tid for oppbrudd. Den neste etappen av reisen tok oss til Danmark. Fuglsøcentret i Molboland viste seg å være et perfekt sted til å dykke ned i den danske kulturen, å møte HC Andersens historier og oppleve den danske organisasjonen og jovialiteten under en uendelig himmel. Senteret var tidligere et idrettssenter, så nå var også dette elementet sterkere i møteprogrammet. Festivalen fikk navnet KIK, som står for kunst, idrett og kultur. Temaet i 2015 var «annerledeshet i HC Andersens verden»

Det var mye sang, forestillinger, foredrag og diverse arbeids- og aktivitetsgrupper. En hel dag ble satt av til idrett, og en vinner ble kåret i vår internasjonale fotballturnering. Før møtet hadde vi et intensivt forarbeid med en større gruppe av beboere og medarbeidere fra ulike land der alle hadde bidratt med entusiasme og seriøsitet i planleggingen av festivalen. De var med som vennskapsverter fra første øyeblikk da vi ankom Fuglsø. Alt fungerte utrolig godt i Molbolandet, og den danske reisen er bare begynnelsen ….

Det låter så lätt och självklart i efterhand: vi vill bjuda in till ett stort möte för och med människor med funktionsnedsättning, inte en konferens som handlar om dem!

Men för 14 år sedan var det inte alls vanligt att människor med funktionsnedsättning hade egna konferenser och festivaler! FN konventionen fanns ännu inte, det socialterapeutiska arbetet bar fortfarande på många traditioner från det läkepedagogiska arbetet med barn. Delaktighet, självbestämmande, integration – med allt vad det innebär i det dagliga bemötandet av vuxna människor, i organisationen av vardag och fest – krävde nya grepp för många av oss. Utöver sju gemensamma möten blev det även början av det som vi kallar för ”samlärande”

Allkonstverket är ett initiativ som inspirerades av kongressen ”In der Begegnung leben” vid pingsttiden 2001 i Dornach. Samma höst fortsatte det i Bergen – Dag från Norge, Sonny och Katharina från Sverige bar på liknande tankar och idéer och började samtala och planera. På majdagarna 2002 i Järna växte gruppen, både Danmark, Island och Finland anslöt sig till initiativgruppen som förberedde första Midsommarmötet på Kulturhuset i Järna. Temat 2003 var ”att mötas” – och nästan 500 människor från hela Norden kom för att möta varandra!

I regn och blåst, i trängseln i cirkustältet och på Östersjöns guppiga vågor började den gemensamma färden. Det var som att sjösätta ett stort skepp och tacksamt konstatera att det flöt och gav sig av på en äventyrlig seglats som pågår ännu.

2005 och 2007 följde ytterligare två möten i Järna. De hade som tema ”med varandra – för varandra” och ”med varandra i världen”.

Johannispelet av Karl König gick som en röd tråd genom dessa midsomrar och sångarna av Malte Winje klingar vidare i våra själar. Men det var även föredrag, hantverksmarknad, många konstnärliga inslag, gemensamma måltider och många goda möten och samtal, som gav oss vänner för livet.

Utöver stöd och uppmuntran från kollegor och våra verksamheter hemma -som stod ut med vår frånvaro i vardagen under projekttiden – fick de tre Midsommarmöten generösa ekonomiska bidrag från vänner, olika organisationer och fonder.

Mellan möten träffades en mindre grupp boende och ledsagare för att utvärdera och sätta riktningen för den vidare färden. Det inkluderande förberedelsearbetet har under åren utvecklat sig och är nu en självklar och viktig del i allkonstverket.

Under åren i Sverige möttes deltagare från Ryssland, Lettland, Finland, Sverige Norge, Danmark, Island, Tyskland och Belgien – och trots en del konkreta språkförbistringar så hittade vi gemensamma språk: konstens, vänskapens och leendets!

Efter tre möten i Järna var det dags att bryta upp och resa vidare till Norge, lära känna både fjällvärlden och fjällvädret, en annan kulturmiljö och inte minst Ibsens Per Gynt och hans livsäventyr och ödeskamp. Vi fick spela vår egen ”Peer för alla” på den enorma utomhusscenen på Gålå! Återigen var det ett gemensamt tema som vi arbetade med under tre möten, scener och sånger som hade övats in hemma växte ihop till en enhet. Hela mäktiga skådespelet sattes ihop och repeterades under några dagar för att slutligen framföras i sin helhet för publik. Sjön och fjället bildade en perfekt scenografi, skådespelarna i sina vackra kostymer fyllde platsen och duktiga regiassistenter såg till att alla 200 aktörer fanns på scen i rätt ögonblick.

Teman för Peer för alla-möten var:

2009 ”Hva er det å være seg selv- i grunnen?”

2011 ”Hvor var jeg som meg selv, den hele den sanne, hvor var jeg med Guds stempel på min panne?”

2013 ”Det var da en uhorvelig mengde lag, kommer ikke kjernen snart for en dag?”

Trots att regnet var lite regnigare och blåsten lite blåsigare på Gålå än i Järna så är det dessa fantastiska föreställningar vi alla minns!

Och naturligtvis Oldoz och Deliz, två clowner som fanns med hela tiden och överallt under veckan och som förtydligade de frågor som vi levde med i en sketch varje

morgon. Vi kommer ihåg alla promenader upp och ned för backarna, måltiderna i Anitras tält och alla spännande personligheter som vi fick möta i olika sammanhang under veckorna.
Under åren i Norge lyckades vi komma i kontakt med andra organisationer och teatergrupper som arbetar med människor med funktionsnedsättning: Integretto från Trondheim och Frøya teatergruppa. Dessutom tillkom en grupp från Skottland. De blev alla del i Allkonstverksgemenskapen och berikade den.

Sista ”Peer för Alla”-festivalen flyttade till en stor konferensanläggning i Sundvollen.

Där fanns stora utrymmen både inne och ute, vattnet bjöd på många äventyrliga aktiviteter och hela platsen fylldes av sång, berättelser, trumspel och dans. En grupp från Kenya lärde ut och bjöd på musik och dans från sitt hemland, Solborg tog upp Johannispelet på Sankt Hans-dagen, olika grupper spelade scener ur Peer Gynt varje morgon.

Vi upplevde att platsen och lokalerna samlade ihop oss, det var lättare för alla deltagare att uppleva den stora, leende gemenskapen!

Efter det var det återigen dags för uppbrott. Nästa etapp på färden förde oss till Danmark. Fuglsøcentret i Molbolandet visade sig vara en perfekt plats för att dyka ned i den danska kulturen, för att möta HC Andersens berättelser och uppleva dansk organisation och gemyt under en oändligt stor himmel. Centret har tidigare varit en folkhögskola med inriktning på idrott – så nu kom även det elementet starkare in i mötesprogrammet. Festivalen fick namnet KIK som står för Konst, Idrott och Kultur.

Temat 2015 var ”Annorlundaskap i HC Andersens värld”.

Det blev mycket sång, uppträdanden, föredrag och många olika arbets- och aktivitetsgrupper. En hel dag ägnade vi oss åt idrott och korade en mästare i vår internationella fotbollsturnering. Inför mötet hade vi ett intensivt förberedelsearbete med en större grupp boende, medarbetare och arbetstagare från olika länder, som alla bidrog med entusiasm och allvar i planeringen av festivalen och fanns med som vänskapsvärdar när vi andra för första gången kom till Fuglsø.

Alla trivdes fantastiskt bra i Molbolandet och den danska resan har bara börjat…

Elämme aikaa, jolloin myös kehitysvammaisilla on mahdollisuus kokoontua omiin kansainvälisiin kokouksiinsa ja festivaaleihinsa, mutta aina ei ole ollut näin.

Me olimme uranuurtajia kun aloitimme sosiaalisen yhteisötaiteellisen projektimme 14 vuotta sitten. Työ kehitysvammaisten nuorten kanssa, antroposofinen hoitopedagogia, oli pitkään vallitseva hoitomuoto myös aikuistyössä. Vasta vähitellen muotoutui sosiaaliterapia aikuisen ihmisen tarpeet huomioivaksi  hoitomuodoksi. YK:n yleissopimus vammaisten henkilöiden oikeuksista (2006) muutti ajattelua osallistumisen ja integraation merkityksestä. Nämä uudistukset edellyttivät uutta näkemystä ja samalla avasivat näkökulmia uudenlaiseen kohtaamiseen yhteisön arjessa ja juhlassa.

Allkonstverkin  lähtökohtana on helluntaina vuonna 2001 Dornachissa pidetty kongressi ”In der Begegnung leben”. Samana vuonna jatkoivat Dag Norjasta sekä Sonny ja Katharina Ruotsista ideoimista ja jatkosuunnittelua. Vuonna 2002 Järnan Maj-päivillä (Majdagar) ryhmä kasvoi, kun Tanska, Islanti ja Suomi tulivat mukaan suunnittelemaan ensimmäistä Juhannuskokousta (Midsommarmöte) Järnassa. Vuoden 2003 teemana oli ”Kohtaaminen”. Järnan Kulttuuritalolla tähän tapaamiseen osallistui lähes 500 henkeä pohjoismaista!

Yhteinen matka Allkonstverkin puitteissa alkoi sateessa ja tuulessa, kuin Itämeren aallokossa. Tuntui kuin olisimme laskemassa vesille venettä  ja kiitollisena siitä, että se sekä pysyi pinnalla, uskalsimme lähteä seikkailuun joka jatkuu edelleen. Kokoontumiset sirkusteltan ahtaudessa tiivistivät tunnelman ja auttoi meitä helpommin tutustumaan toisiimme.

Seuraavat kokoukset pidimme Järnassa vuosina 2005 ja 2007. Teemana oli ”Toistemme kanssa – toisiamme varten” sekä ”Toistemme kanssa maailmassa”.

Näinä kesinä teemanamme oli Karl Königin Juhannusnäytelmä, johon Malte Winje on säveltänyt kauniin musiikin. Kesätapaamiseen kuuluivat lisäksi esitelmät sekä käsityö- ja taidenäyttelyt. Päivien aikana tapasimme monia vanhoja ystäviä sekä loimme uusia tuttavuuksia yhteisissä aktiviteeteissä ja aterioilla.

Juhannustapaamiset saivat merkittävää taloudellista tukea ystäviltämme, yhteisöiltä ja rahastoilta. Kolleegamme omissa työpaikoissamme kantoivat vastuun ollessamme poissa ja näin tukivat työtämme.

Suurten tapaamisten välillä kokoonnuimme pienemmällä joukolla kyläyhteisöjen asukkaiden ja ohjaajien kanssa arvioimaan ja miettimään seuraavia askeleita. Yhteisötaiteelliseen tapahtumaan kuuluva suunnittelu on näin muotoutunut oleelliseksi osaksi konaisuutta.

Ruotsin organisoimissa tapaamisissa olivat mukana Suomi, Ruotsi, Norja, Tanska, Islanti, Venäjä, Latvia, Saksa ja Belgia. Kielivaikeuksissa löysimme yhteisen nimittäjän: taiteen, ystävyyden ja hymyn kielet!

Kolmen tapaamisen jälkeen Järnassa siirryimme Norjaan, jossa tutustuimme tuntureihin, tunturi-ilmastoon, isäntämaan kulttuuriin sekä Peer Gyntin elämänvaiheisiin. Olimme kukin kotiyhteisöissä harjoitelleet omaa osuuttamme näytelmässä. Muutamana päivänä työstimme osat kokonaisuudeksi, jotta voimme esittää näytelmän kokonaisuudessaan yleisölle. Näyttelijöitä oli noin 200 ja ohjaajat huolehtivat siitä, että kukin oli paikalla oikeaan aikaan. Erillään eri maissa työstetty teema kasvoi yhdeksi kokonaisuudeksi lauluineen ja kohtauksineen. Oman Peer Gyntimme ”Peer för alla”esitimme suurella ulkoilmanäyttämöllä Gålåssa, jossa järvi ja tunturit toimivat komeina kulisseina.